Hälsoskyddsavsnittet handlar i huvudsak om olika fysiska faktorer och konkreta förhållanden som kan påverka hälsan.
Ett vidare begrepp är folkhälsa eller folkhälsoarbete som utöver miljörelaterade hälsofrågor också omfattar sådana hälsopåverkande faktorer som livsstil (kost-, drog- och sexualvanor, motion etc.) och psykiska, sociala och ekonomiska förhållanden (arbetsvillkor, jämlikhet, boendemiljö etc.).
Gränserna mellan folkhälsoarbete och hälsoskydd är inte skarpa. Frågor som rör kost/livsmedel, boende, allergi, tobak, smittspridning med mera har såväl folkhälso- som hälsoskyddsaspekter.
Lagstiftning
I miljöbalken finns krav på att den ansvarige ska ha den kunskap som behövs om de hälso- och miljörisker som kan vara förknippade med verksamheten och som kan innebära en olägenhet för människors hälsa eller för miljön (2 kap. 2 § MB). Med olägenhet menas ”en störning som enligt en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka människan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig” (9 kap. 3 § MB). Särskild hänsyn ska tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex. allergiker, barn och äldre.
Arbetsmiljölagen omfattar alla anställda samt skolans elever från år ett och uppåt. Enligt lagen är det arbetsgivarens ansvar att personalen inte tar skada av inomhusmiljön. Medarbetarna är dock skyldiga att medverka. Parterna ska samverka för att skapa en god arbetsmiljö. Inom arbetsmiljöområdet har begreppet ohälsa en liknande innebörd som olägenhet för människors hälsa har inom hälsoskyddsområdet.
Myndighetsansvar
I huvudsak är hälsoskyddsarbetet myndighetsinriktat med tillämpning av lagstiftning, medan folkhälsoarbetet bedrivs med andra medel såsom information, utbildning, attitydpåverkan etc.
På central nivå arbetar Folkhälsomyndigheten med såväl hälsoskydd som folkhälsa och Socialstyrelsen med vissa hälsoskyddsfrågor. Men många andra myndigheter såsom Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket och Arbetsmiljöverket har också uppgifter som kan röra såväl hälsoskydd som folkhälsa.
På regional nivå ligger folkhälsofrågor till största delen under regionen. Länsstyrelsen har ansvaret för hälsoskyddsfrågor men även folkhälsofrågor till viss del.
Lokalt arbetar kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande obligatoriskt med hälsoskyddet enligt bland annat miljöbalken, livsmedelslagen och tobakslagen, medan folkhälsoarbetet på en mer frivillig basis bedrivs av folkhälsosamordnare och folkhälsokommittéer eller motsvarande, oftast i samverkan mellan kommun och region.
Mer information:
Miljöhälsorapport 2013 från Institutet för miljömedicin (IMM) är inriktad mot barns miljö och beskriver trender för olika miljöfaktorer samt deras betydelse för barns hälsa. Rapporten baseras på en uppdatering och genomgång av nya forskningsresultat samt en omfattande enkät.
Andra översikter över hälsa och miljöfaktorer finns bland annat i Miljöhälsoutredningen, Miljöhälsorapport 2001, Miljöhälsorapport 2005, Miljöhälsorapport 2009 samt Arbets- och miljömedicin – en lärobok om hälsa och miljö (Studentlitteratur, 2010)
En motsvarande översikt över folkhälsofrågor finns i Folkhälsopolitisk rapport 2010 (pdf).
BraLasse LindFMH Forum Miljö & Hälsa e-post: info@fmh.se Telefon: 08-556 00 185I artikeln ges en översikt över begreppen hälsoskydd och folkhälsa. TextLasses lathund